Jag fattar inte riktigt hur det är möjligt men tydligen går det. Igår skulle jag bara gå ut och köpa en dricka. Ska gå ner för ett OBS! ETT litet trappsteg. Gick ju bra förutom att det var en jäkla isflcäk där jag satte ner vänsterfoten vilket leder till att jag IGEN halkar, får hela vikten på höger foten i samma läge som sist. AAAAJJJJ!!! Fy f-n va ont det gjorde. Tog mig in o ringde L som kom o hämtade mig. Höll på att svimma av smärtan. Kände direkt när d hände att det är kört igen, det knakade till rejält men jag tror inget är brutet men jag har mer ont den här gången. Det gör ont även i viloläge o d gjorde d inte sist men jag drar inga stora växlar på det utan vi får väl se vad som händer. Så nu är det kryckor o ipren som gäller igen. Kul faktiskt. Idag är det exakt 2 månader sedan jag lyckades halka första gången. Jag tror jag ska stanna inomhus tills det blir vår nu. Jag som älskar vintern kanske måste omvärdera det lite.... fast det e svårt men man kanske måste.....
Idag får vi ju en ny "inneboende" vilket innebar att igår så skulle vi flytta sängen m.m in till kontoret där vi ska bo ett tag nu. Jag var inte till så mycket hjälp kan man säga. Jag kände mig så himla dum att inte kunna hjälpa till. Såg hur L slet som ett djur. Förlåt! Som tur e så hade jag gjort ganska så mycket i helgen så d funkade hyffsat ändå. Vi får göra resten sen. Huvudsaken är att Sanna´s rum är fixat.
Jag måste få tycka lite synd om mig själv nu. :(
torsdag 27 januari 2011
fredag 21 januari 2011
Vilken galen vecka!
Undra om det är något som inte har hänt den här veckan, tveksamt...
L har varit i Italien hela veckan o åkt skidor, undra om det varit pga det allt har hänt på en gång, för oj vad jag hade behövt att ha henne här som stöd och som bollplank och någon att dela glädjen med på plats.
Så från början och i lite rörig ordning kommer det nog bli....
I fredags var jag på en jobbintervju, den gick skitdåligt helt ärlig så det gav jag i princip upp redan när jag satte mig i bilen efteråt. Åkte hem och hade den längsta helgen på länge, hade sjukt tråkig o gjorde inte något vettigt alls, jo jag satte mig faktiskt på cykeln på söndagkvällen o d var ju positivt.
Natten mellan måndag o tisdag mådde jag riktigt skit o sov inte mycket så när jag på tisdagen tog bilen in till stan så var jag väl inte helt pigg i skallen. Jag kör in till kanten och ska vända för att hitta en parkeringsplats. Om man ska göra det så är det bra om man kollar i ytterspegeln o dödavinlkeln för vet ni vad som kan hända annars??? Jo lite tuuuuuuut o lite pang.... Det var ingen stor grej alls o allt var verkligen mitt fel så sjukt klantigt av mig. Jag kände mig otroligt dum! Som tur e så var killen som blev utsatt för min klantighet väldigt snäll och trevlig o inte en gammal surgubbe för då hade jag säkert fått det hett om öronen. Ingen av oss hade varit med det förut o visste inte riktigt vad vi skulle göra, att han hade en nyligen uthämtat firmabil o inte hade några papper i bilen och att vi ska sälja vår bil och därför inte har några papper i vår bil eller. Men efter ett telefonsamtal till ett försäkringsbolag så löste sig allt på plats och ingen större skada var skedd. Bara ett hål i plånboken vid dåligt tillfälle... Även om det inte hände något så blev jag skakig.
Onsdagen var nog ganska lugn tror jag d e inget jag kommer ihåg men det kan ha försvunnit i kaoset oxå.
Sen var det dags för kaos i kubik...
Dagen började med ett erbjudande ifrån min chef som jag kände att jag skulle ta o det skulle innebära en längre heltids tjänst som var det jag var ute efter och med tanke på hur illa intervjun gick i fredags så sa jag att vi kör på det. Efter det samtalet så bestämmer jag mig för att maila företaget jag var på intervju hos att jag fått ett erbjudande som jag tackat ja till och att jag inte var intresserad av tjänsten längre i princip. Det tog inte mer än 10 min så ringde det i luren tyvärr kunde jag inte ta samtalet utan jag fick ett mail att jag skulle höra av mig för företaget ville anställa mig.... SHIT!!! Nu börjar det brinna i skallen som aldrig förr.... MÅSTE få tag på L.... Vad ska jag göra??? Efter ett långt samtal m L som satt i en lift på väg upp för berget. Så pratar jag med företaget o får reda på att det är en provanställning på 3 månader o d känns på tok för kort tid. Ännu mer försök att prata med L som tur var kunde jag få hjälp av vännerna I o T som gav mig råd o jag kunde bolla alla tankar som snurrade. Jag tror att det kom rök ur öronen ett tag. Vad skulle jag göra? Vad skulle chefen säga som jag sagt ja till ett förslag från för någon timme sedan. Jag såg ju utmaningen och utvecklingsmöjligheterna som väldigt lockande men tiden kändes alldeles för kort, men jag lyckades få upp det till 6 månader o då sa alla KÖR!
Det var inte så enkelt kände jag självklart ville jag o jag såg allt d positiva men jag såg oxå vad jag redan lovat o d kändes taskigt att sätta någon i "skiten" pga mig o var orolog för ett grekiskt utbrott som skulle göra att jag bränt alla broar o verkat otacksam emot honom. MEN efter otroligt mycket tänkande och mer samtal med dom som fanns där TACK!!! så bestämde jag mig det var dags nu. Den adrelaninkick jag fcik redan från första mailet gjorde att jag skakade mig igenom hela dagen, min koncentrationsnivå var väl sådär.
Chefen fick inget utbrott alls... Han är en jäkligt bra chef... eller oftast iallafall :)
Så om två veckor har jag ett nytt jobb (har inte skrivit på något avtal än så lite lite osäkerhet finns kvar, kan det vara sant????)
Jag har insett att det här e nog det första jobbet som jag fixat på egen hand.... Innan har jag haft tur med kontakter, är d positivt eller negativt?? Men jag e stolt o det känns riktigt bra men oj vad spännande det kommer bli. Jag kastar mig ut på okända vatten nu o d ska bli så roligt. Nu behöver hjärnan utmanas lite :)
Nu vill jag bara att L ska komma hem så vi kan fira.... För d ska firas :)
Just ja jag glömde en sak fast det var ju innan den här veckan så det räknas inte in i galen veckan... men vi ska bli med inneboende igen. Min "lilla" kusin ska flytta in. Jag spenderade en hemsk ;) sommar som hennes barnvakt när hon var liten. Hon HATADE mig verkligen, bara jag kom runt hörnet på gården o hon säg mig så vråltjöt hon , oj så skoj vi had hon o jag.... Jag hoppas att hon inte ska tjuta lika mycket nu för då åker hon nog ut :)
Nä då d kommer säkert gå jättebra. Idag har jag gjort en storrensning i kaosrummet så att vi ska kunna flytta in dör igen. Hyresgästen ska såklart ha det stora rummet :)
Det här var ett jäkligt rörigt inlägg men min hjärna e minst sagt rörig just nu så d får bli så ....
Natti natti eller nåt!
L har varit i Italien hela veckan o åkt skidor, undra om det varit pga det allt har hänt på en gång, för oj vad jag hade behövt att ha henne här som stöd och som bollplank och någon att dela glädjen med på plats.
Så från början och i lite rörig ordning kommer det nog bli....
I fredags var jag på en jobbintervju, den gick skitdåligt helt ärlig så det gav jag i princip upp redan när jag satte mig i bilen efteråt. Åkte hem och hade den längsta helgen på länge, hade sjukt tråkig o gjorde inte något vettigt alls, jo jag satte mig faktiskt på cykeln på söndagkvällen o d var ju positivt.
Natten mellan måndag o tisdag mådde jag riktigt skit o sov inte mycket så när jag på tisdagen tog bilen in till stan så var jag väl inte helt pigg i skallen. Jag kör in till kanten och ska vända för att hitta en parkeringsplats. Om man ska göra det så är det bra om man kollar i ytterspegeln o dödavinlkeln för vet ni vad som kan hända annars??? Jo lite tuuuuuuut o lite pang.... Det var ingen stor grej alls o allt var verkligen mitt fel så sjukt klantigt av mig. Jag kände mig otroligt dum! Som tur e så var killen som blev utsatt för min klantighet väldigt snäll och trevlig o inte en gammal surgubbe för då hade jag säkert fått det hett om öronen. Ingen av oss hade varit med det förut o visste inte riktigt vad vi skulle göra, att han hade en nyligen uthämtat firmabil o inte hade några papper i bilen och att vi ska sälja vår bil och därför inte har några papper i vår bil eller. Men efter ett telefonsamtal till ett försäkringsbolag så löste sig allt på plats och ingen större skada var skedd. Bara ett hål i plånboken vid dåligt tillfälle... Även om det inte hände något så blev jag skakig.
Onsdagen var nog ganska lugn tror jag d e inget jag kommer ihåg men det kan ha försvunnit i kaoset oxå.
Sen var det dags för kaos i kubik...
Dagen började med ett erbjudande ifrån min chef som jag kände att jag skulle ta o det skulle innebära en längre heltids tjänst som var det jag var ute efter och med tanke på hur illa intervjun gick i fredags så sa jag att vi kör på det. Efter det samtalet så bestämmer jag mig för att maila företaget jag var på intervju hos att jag fått ett erbjudande som jag tackat ja till och att jag inte var intresserad av tjänsten längre i princip. Det tog inte mer än 10 min så ringde det i luren tyvärr kunde jag inte ta samtalet utan jag fick ett mail att jag skulle höra av mig för företaget ville anställa mig.... SHIT!!! Nu börjar det brinna i skallen som aldrig förr.... MÅSTE få tag på L.... Vad ska jag göra??? Efter ett långt samtal m L som satt i en lift på väg upp för berget. Så pratar jag med företaget o får reda på att det är en provanställning på 3 månader o d känns på tok för kort tid. Ännu mer försök att prata med L som tur var kunde jag få hjälp av vännerna I o T som gav mig råd o jag kunde bolla alla tankar som snurrade. Jag tror att det kom rök ur öronen ett tag. Vad skulle jag göra? Vad skulle chefen säga som jag sagt ja till ett förslag från för någon timme sedan. Jag såg ju utmaningen och utvecklingsmöjligheterna som väldigt lockande men tiden kändes alldeles för kort, men jag lyckades få upp det till 6 månader o då sa alla KÖR!
Det var inte så enkelt kände jag självklart ville jag o jag såg allt d positiva men jag såg oxå vad jag redan lovat o d kändes taskigt att sätta någon i "skiten" pga mig o var orolog för ett grekiskt utbrott som skulle göra att jag bränt alla broar o verkat otacksam emot honom. MEN efter otroligt mycket tänkande och mer samtal med dom som fanns där TACK!!! så bestämde jag mig det var dags nu. Den adrelaninkick jag fcik redan från första mailet gjorde att jag skakade mig igenom hela dagen, min koncentrationsnivå var väl sådär.
Chefen fick inget utbrott alls... Han är en jäkligt bra chef... eller oftast iallafall :)
Så om två veckor har jag ett nytt jobb (har inte skrivit på något avtal än så lite lite osäkerhet finns kvar, kan det vara sant????)
Jag har insett att det här e nog det första jobbet som jag fixat på egen hand.... Innan har jag haft tur med kontakter, är d positivt eller negativt?? Men jag e stolt o det känns riktigt bra men oj vad spännande det kommer bli. Jag kastar mig ut på okända vatten nu o d ska bli så roligt. Nu behöver hjärnan utmanas lite :)
Nu vill jag bara att L ska komma hem så vi kan fira.... För d ska firas :)
Just ja jag glömde en sak fast det var ju innan den här veckan så det räknas inte in i galen veckan... men vi ska bli med inneboende igen. Min "lilla" kusin ska flytta in. Jag spenderade en hemsk ;) sommar som hennes barnvakt när hon var liten. Hon HATADE mig verkligen, bara jag kom runt hörnet på gården o hon säg mig så vråltjöt hon , oj så skoj vi had hon o jag.... Jag hoppas att hon inte ska tjuta lika mycket nu för då åker hon nog ut :)
Nä då d kommer säkert gå jättebra. Idag har jag gjort en storrensning i kaosrummet så att vi ska kunna flytta in dör igen. Hyresgästen ska såklart ha det stora rummet :)
Det här var ett jäkligt rörigt inlägg men min hjärna e minst sagt rörig just nu så d får bli så ....
Natti natti eller nåt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)