Jag ogillar verkligen att vara handikappad och vara tvungen att ta hjälp av andra hela tiden. L får göra typ allt hemma. Folk får hjälpa mig öppna dörrar, ska jag någonstans på egen hand måste jag ta taxi osv. Men idag ser jag en liten ljusning iallafall. Jag kan röra på den utan att det gör sjukt ont. Så om jag håller tummarna riktigt hårt så kanske jag kan kasta kryckorna någon gång nästa vecka.
Jag är så tacksam att jag har min sambo, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne, hon är bäst. Även min vän som peppar mig o bar min bricka igår oxå :)
Jag har funderat på det flera gånger nu, hur klarar man sig om man inte har någon som kan hjälpa till? Om man inte har någon fantastisk sambo eller vänner nära till hands?? Jag är så tacksam iallafall.
Ikväll är det bio på schemat, jag gillar bio så det ska bli riktigt mysigt. Sen blir det soffan o skidskytte hela helgen, det e ju underbart :)
Ute trillar det nästan snöbollar ifrån himlen, det e väl ändå underbart med vintern :) Kanske skulle det kunna få var abarmark där jag ska gå just nu men annars e d ju helt fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar