måndag 2 mars 2009

Monster

Jag är ett monster att leva med just nu, man vet aldrig när det faller över åt fel håll, det e helt hemskt. Tycker synd om L som måste stå ut med det hela tiden, jag orkar ju inte ens med mig själv så jag fattar inte hur hon orkar, men jag är så tacksam att hon gör det för jag skulle nog inte klara mig annars.
Men just nu är det lite som att gå på ett minfält i bäckmörker, har man tur så trampar man några steg utan att träffa en mina har man otur kliver man på dom hela tiden. När ska det vända?

Men jag måste säga att jag är lycklig över att jag har några riktigt riktigt bra människor runt mig, jag är så tacksam o känner sådan kärlek för er, livet blir enklare när man vet att ni finns.

2 kommentarer:

  1. Jag brukar som du försöka hitta det där lilla extra som man faktiskt har, de som gör en glad och trots att man mår skit eller allt känns hopplöst gör det att man mår aningens bättre iaf!
    Hoppas iaf det vänder och att du får må bra snart

    Tack för trevlig fikastund igår!

    SvaraRadera
  2. Kom igen nu och ryck upp dig. Det kommer alltid sol efter regn och det ljusnar efter varje natt. Tänker på dig.

    SvaraRadera